NYHETSARKIVET
3 mar 2022 13:33
Krönika: A brave new (world) universe

Nyligen delade Adam Chrigström med sig av tankar kring IP och Metaverse. Faktum är att Metaverse väcker en massa funderingar även kring format, teknik och själva konceptet TV, så jag tänkte stanna vid ämnet.

För dig som läser det här är television ett tämligen bekant begrepp. Ordet anspelar på den tekniska förmågan att se något på avstånd. Att visuellt, typiskt även med ljud, ta del av något som ligger bortanför den omedelbara närheten.

Men med television menar vi i regel något mycket mer än bara tekniken. Berättandet av en historia, att informera och kanske bilda genom att ge tittaren tillgång till en annan värld eller plats än den hen för stunden befinner sig i handlar minst lika mycket ett kreativt skapande, oavsett om det handlar om granskande journalistik eller ett västerndrama i en galax för länge sedan och långt, långt borta.

Men tekniken har samtidigt haft en viktig roll under hela berättandets historia. Mycket har hänt sedan åhörarna trollbands runt lägereldens värmande sken och med hjälp av teknikutvecklingen har berättelserna känts allt verkligare och allt närmre, inte minst tack vare den innovation vi nu haft i ungefär hundra år som vi kallar TV.

Vad som gör just television och video-formatet så effektivt är nog att det nyttjar det av våra sinnen som gör störst anspråk på vår mentala förmåga och därmed gör ett effektivt jobb i att förmedla, beröra och skapa en känsla av närvaro. Det sägs ju som bekant att en bild säger mer än tusen ord vilket då betyder att en TV levererar allt innehåll i bibeln på knappa 30 sekunder. Rent teknisk, manusförfattaren har en utmaning.

Sedan mitten av det 20:e århundrandet har tekniken succesivt flyttat fram förmågan att med kvalitet i bild och ljud förmedla vad som berättas till allt plattare skärmar medan själva konceptet TV varit mer eller mindre det samma. Det senaste decenniets teknikutveckling har med hjälp av internet utvecklat framförallt distributionen till mer interaktiva plattformar vilket gett oss nya distributionsmodeller, tittaren bättre tillgång och utbud men även introducerat en del format där användarens interaktion integreras med berättelsen.

Vår tid stöps som aldrig tidigare om av tekniska framsteg och när den här tekniska utvecklingen injiceras i en kreativ bransch sker något alldeles speciellt. Ett exempel där det sker är inom den relativt unga dataspelsindustrin, där teknik och kreativitet samspelat sedan dess födelse fyra decennier sedan. Faktum är att datorspelsindustrin och TV-industrin har en hel del gemensamt. Skapa underhållning genom att ge användarna tillgång till en annan värld än den dom nu lever i. Att Netflix valt att ta sig an spel och Disney bestämt sig för att återuppliva satsningar inom spelindustrin ser jag som en bekräftelse av släktskapet.

Just den här skärningspunkten har skapat ett flertal viktiga koncept och framsteg senaste åren. TV-studior som renderas i spel-motorer liksom 3D-renderade bakgrunder och scener i produktioner så som Disneys Star Wars-serier är ett par exempel.

Men den mest omvälvande tanken är något större än så. Och som alldeles nyligen hamnat i fokus hos flera av världens teknik- och innehålls-giganter.

Teknikutvecklingen har nu lett oss fram till en plats där det inte räcker att utifrån våran plats i den verkliga världen ta del av en annan plats eller rent av en annan overkligvärld. The world is not enough. Vi behöver en till. Minst. Faktiskt ett universum till. Ett nytt universum som är skapat av teknik, där vi inte bara tar del av en annan del av världen eller en fiktiv sådan som någon skapat, utan vi blir en del av den. Och vi kallar det Metaverse.

Exakt vad Metaverse är, hur det skall användas och om det är något bra eller dåligt, nytt eller inte, finns det lite olika åsikter om. En skillnad mot det sedan årtionden etablerade VR och AR är att Metaverse snarare handlar om den oändliga sammankopplade virtuella världen som byggs på och görs tillgänglig via olika tekniska koncept så som VR och AR.

Men att det är lite oklart och omdiskuterat är kanske anledningen att Meta, bolaget tidigare känt som Facbook men som så helhjärtat tror på Metaverse att dom låtit döpa om sig, har sett marknaden ta emot de nya storslagna planerna med viss skepsis.

Merparten av de stora teknikbolagen har dock, delvis med sina egna nyanseringar, slutit upp kring detta nya universum och med samlade finansiella muskler som för länge sedan överstiger inte längre bara små länders ekonomier, gör man nog klokt i att fundera lite innan man förkastar idén. Nyligen har även större mediebolag, som till exempel Disney, mer eller mindre uttalat börja ansluta sig. Att just Disney, vars verksamhet dels består av film och TV, men likväl nöjesparker baserade på deras fiktiva världar, ser nya möjligheter följer en enkel logik.

Och med frågan vad metaverse innebär för TV följer den filosofiska frågan om det fortfarande är television om tittaren själv blir en del av världen berättelsen utspelar sig i?

TV eller ej så är det en högst relevant fråga hur man som media och TV-bolag skall förhålla sig till Metaverse. Givet att de bolag som hittills annonserat satsningar tenderar att vara sådana med stor budget för teknik kan det kännas avskräckande. Men om det här nu är en ny värld där användarna kommer tillbringa mycket tid och en värld som trumfar den traditionella TV-upplevelsen är frågan om valet är existentiellt?

Det är nog klokt att börja fundera på så väl vad det skulle innebära för innehållet som vilken teknikstack som behövs för att leverera sina berättelser i Meteverse. När så görs rekommenderar jag att ta en ordentlig titt på spel-industrin som vi har mycket att lära av när vi tar oss an en framtid där det kreativa och det tekniska är mer sammanvävt än någonsin i berättandets historia.

Johan Bolin, CTO Agile Content


TIPSA EN VÄN
EXAKT MEDIA
Johannesgränd 1
111 30 Stockholm
08-455 6770
info@exaktmedia.se
www.exaktmedia.se
Org. nr. 556733-3561